I helgen var jag i Oppdal för att prova något jag aldrig tidigare provat, isklättring.
Jag förstår inte alltid mina egna begränsningar, så när jag fick erbjudandet att gå isklättring tänkte jag bara ja! Det ska jag försöka. Vi körde mot Kongsvollfossen, och jag insåg snabbt när vi närmade oss att nu har jag tackat ja till något jag absolut inte kan göra, igen.
Men jag visste att jag hade en otroligt skicklig isklättrare med mig för att säkra mig.
Jag tränade först i ett mindre vattenfall, innan vi fick bestiga Kongsvollfossen. Det var en resa upp med förbannelser, beundran, slit, glädje och inte minst rädsla för om jag överhuvudtaget skulle komma upp när jag kände mjölksyra ända ut i fingertopparna.
Vilken känsla när man äntligen är på toppen, det är helt enkelt obeskrivligt!
Efter 5.30 timmar var vi tillbaka vid bilen igen, och jag hade haft en upplevelse jag sent kommer att glömma 😀
